Jag byggde en AI som designar kläder — och ingen använder den

Min mormor sydde alla mina kläder när jag var liten. Jag minns hur hon satt vid köksbordet i lägenheten på Södermalm, tygbitar utspridda, och frågade: “Vad vill du ha för fickor?” Jag var sju år och hade ingen aning om vad jag ville ha för fickor. Men jag visste att jag ville ha en jacka som såg ut som en drake. Hon skissade, fnissade, och två veckor senare hade jag en grön jacka med vingar under ärmarna.

Det är trettio år sedan nu. Mormor är borta. Men den känslan — att kunna beskriva ett plagg och se det bli verklighet — den har stannat kvar i mig.

Så för sex månader sedan sa jag upp mig från mitt konsultjobb. Jag hade sparat ihop en liten buffert, tillräckligt för att överleva ett år utan lön. Planen: bygga en AI-tjänst där vem som helst kan beskriva ett klädesplagg i text och få tillbaka en färdig design. Inga sömnadskunskaper. Inga skisser. Bara ord.

Jag kallade den Text-till-Kladdesign.

Hur det fungerar (tekniskt)

Det är egentligen inte raketkirurgi. Jag har byggt en pipeline i fyra steg:

Texttolkning — Användaren skriver något i stil med “en lång ullkappa med asymmetrisk dragkedja och broderade stjärnor på ärmarna”. En språkmodell tolkar beskrivningen och extraherar attribut: plaggtyp, material, passform, detaljer, färgpalett.
Designprompt — Attributen översätts till en specialiserad prompt för bildgenerering. Här har jag experimenterat ihjäl mig med olika formuleringar för att få plaggen att se ut som faktiska modeillustrationer, inte cosplay-kostymer.
Bildgenerering — Prompten skickas till Stable Diffusion med en custom LoRA jag tränat på tusentals modeplagg från nordiska designers. Resultatet: en stiliserad men realistisk kläddesign.
Export — Designen levereras som högupplöst bild, plus en enkel teknisk spec om användaren vill ta den vidare till en sömmerska eller tryckeri.

Hela processen tar ungefär 15 sekunder. Jag har suttit uppe till tre på nätterna och finjusterat promptvikter. Jag har gråtit över trasiga pipelines. Jag har känt mig som ett geni när det plötsligt fungerade.

Noll kunder

Och nu kommer den pinsamma delen.

Jag har noll betalande kunder.

Inte “få”. Noll.

Jag lanserade för tre veckor sedan. La upp på Product Hunt. Skrev ett inlägg på LinkedIn som fick sju likes — varav fyra från min mamma och hennes vänner. Postade i tre Facebook-grupper för modeintresserade. En person testade gratisdemon. En. Och jag är ganska säker på att det var en bot.

Jag har byggt något som jag själv älskar. Något som hade fått min mormor att gråta av glädje. Men jag har inte byggt något som människor faktiskt letar efter. Jag har byggt ett svar på en fråga ingen ställde.

Det svider att skriva det. Men det är sant.

Kanske är marknaden för liten. Kanske är min onboarding förvirrande. Kanske borde jag ha pratat med hundra potentiella användare innan jag skrev en enda rad kod — som alla coacher säger att man ska göra. Men jag var för ivrig. För kär i idén. För blind.

Varför jag fortsätter

Jag fortsätter för att jag fortfarande tror på kärnan: att kläder borde vara mer personliga. Att fast fashion har tagit död på fantasin. Att någon där ute — kanske du — har en idé om en klänning som inte finns, men borde finnas.

Jag vet inte om Text-till-Kladdesign kommer överleva. Kanske blir det här bara ett dyrt hobbyprojekt som jag berättar om på middagar om fem år. Men jag är inte redo att ge upp än.

Så här kommer den mjuka frågan:

Testa gratis — 3 designs ingår.

Vill du ha mer? Designer: 99 kr/mån (obegränsade designs, högupplöst export) Ateljé: 249 kr/mån (högupplöst, teknisk spec, kommersiell licens)

Swisha 0735660476 med meddelande KLADDESIGN så aktiverar jag ditt konto manuellt. Ja, manuellt. Jag har inte byggt ett automatiskt betalsystem än. Det kändes inte som prio när jag inte har några kunder.

Men jag lovar att svara inom en timme. Oavsett tid på dygnet.

/Kim