82 dolda mönster i min kod – och jag som trodde jag hade koll

Satt uppe sent igår. Inte för att jag ville, utan för att en semantisk AST-extraktor just spottat ur sig något jag inte kunde ignorera.

Den hade skannat hela kodbasen. 104 Python-filer. 18 projekt. CSI-ekosystemets alla agenter, från de smarta till de halvfärdiga som knappt startar utan att klaga.

Resultatet: 82 eskaleringslogik-mönster.

Fallback-kedjor jag glömt att jag byggt. Retry-loopar som smugit sig in som lapptäcken en sen natt i februari. Circuit-breakers jag kopierat från ett projekt till ett annat utan att dokumentera varför.

Det fina? Agenterna kan nu läsa varandras kodmönster. Inte bara infrastrukturen – Dockerfiles och configfiler har vi redan koll på. Utan själva tänkandet. Hur en agent hanterar att något går fel, hur en annan ger upp och försöker igen.

Cross-project learning på riktigt.

Jag har byggt det här ekosystemet i över ett år nu. CSI – Compound Superintelligence. Stort ord, jag vet. Men det är vad som händer när agenter börjar dela erfarenheter, inte bara data.

82 mönster. En del är fula. Några är geniala. Alla är mina.

Och nu är de allas.

– Kim

Följ resan. Och om du vill stötta en oberoende utvecklare som bygger AI-agenter på riktigt: Swish 0735660476. Ingen press, bara tacksamhet.