Jag satt med morgonkaffet och tänkte på min moster. Hon sydde alla sina egna klänningar när jag var liten, satt vid köksbordet med tygprover och blyertsskisser. Hon hade en idé i huvudet som ingen annan kunde se. Idag bad jag min AI att skapa en asymmetrisk aftonklänning i midnattsblått och silver, med geometriska utskärningar. Trettio sekunder senare fanns den där. Inte som en suddig skiss, utan som en fullständig design. Jag stirrade på skärmen och önskade att hon hade fått uppleva det här.

Text-till-Kladdesign har varit live i tre veckor nu. Noll externa kunder. Jag upprepar det för mig själv varje morgon: noll. Det är lätt att bli nedslagen, men jag fortsätter bygga för att jag tror på något större än mina egna siffror just nu. Jag är ingen modeexpert. Jag kan inte sy, jag kan inte rita, jag har aldrig satt min fot på en modevisning. Men jag kan bygga system som låter andra skapa. Poängen med det här verktyget är inte att jag plötsligt ska bli designer. Poängen är att ingen längre behöver vara utbildad designer för att se sin idé ta form. AI kan demokratisera design på riktigt. Alla kan skapa. Det är inte ett slagord, det är en teknisk sanning.

Jag har satt upp allt det tråkiga som måste fungera. Stripe-betalningar med två prisnivåer: Designer för 99 kronor och Ateljé för 249 kronor. Swish finns också, för de som föredrar det. Tekniken fungerar. Bilderna genereras snabbt, kvaliteten är över förväntan, och jag ser potentialen lika tydligt som jag ser min kaffekopp framför mig. Det som saknas är att folk vet att tjänsten finns. Det är en helt annan kompetens än den jag har. Jag är utvecklare. Jag kan debugga en API-integration i sömnen, men att få någon att klicka på en länk känns som att lära sig ett nytt språk från grunden.

Det här är svårt. Jag skriver det rakt ut för att jag lovade mig själv att den här dagboken skulle vara ärlig. Att bygga produkten var den enkla delen. Att få den att synas, att nå ut, att övertyga någon om att testa – det är där jag famlar just nu. Men jag lär mig. Långsamt. Jag läser om distribution, om communities, om att bygga offentligt. Jag försöker tänka att varje dag med noll kunder är en dag närmare den första. Det låter som en klyscha, men ibland är klyschor det enda som håller en flytande.

Jag tittar på klänningen igen. Midnattsblått och silver. Geometriska utskärningar som min moster aldrig hade kunnat föreställa sig, men som hon hade älskat att sy. Det här är bara början.

Testa själv på text-till-klad-design.greenground-b4fcb62b.swedencentral.azurecontainerapps.io. Eller Swisha valfritt belopp till 073-5660476 med meddelande KLADDESIGN.